Nu har det gått över en vecka, så nu är det dags att lägga korten på bordet.
Vi har fått tre bud:
"Området är Kaukasien. Jag har varit inne på att det är en moghan, gendje och talysh.
Jag landar dock i att det är en Baku. Mitt svar blir att det är en surakhani Baku, Azerbajdzjan."
/Tobias Gruhs
"Jag lägger ett bud på att det är en Marazali från Dagestan. Mattorna är ofta små och nära
kvadratiska. Det ena mönstret som ser ut som en blomma med blad som ses i de röda
figurerna är typiskt mönster just för Marazali". /Eva Ölwing
"I mitt kök ligger f.n. en Shirvan med en vit kabel. Jag har inte sett mönstret eller bården förr,
men jag tror mattan kommer från Shirvan distriktet någonstans." /Christer Palmborg
- Förslagsställarna är alltså eniga om Kaukasus - men inte helt eniga om resten.
* * *
Först några ord om geografin och de geografiska namnen.
Vi börjar norrifrån: En av förslagsställarna nämnde Dagestan, som alltså ligger på Stora Kaukasus’
(dvs den nordliga av de två parallella Kaukasuskedjorna) norra sida, i öster, ut mot Kaspiska havet.
Landet är en del av Ryssland.
Dagestan gränsar i söder till Azerbajdzjan. Den västra sträckningen av gränsen lämnar större
delen av bergen åt Dagestan. Men sedan viker gränsen norrut och där får Azerbajdzjan ta hand
om bergen, ja man får till och med lite låglänt kustland på bergskedjans nordöstra sida.
Där, på andra sidan bergen, ligger Kouba (Quba). Koubamattorna delar åtminstone ett karaktärs-
drag med mattor från Dagestan – den deplacerade varpen.
Följer man kusten åt sydost kommer man till Absheronhalvön och på dess södra sida ligger
huvud-staden Baku. Inte alls långt öster om Baku ligger den lilla staden Surakhani (Suraxani).
Väster om Absheron finner man Shirvan, som upptar den centrala delen av låglandet mellan
bergskedjorna.
Det område som gått under namnet Shirvan har haft olika storlek och ställning under olika tider
och har varit både eget khanat, lydrike och administrativt område i nuvarande Azerbajdzjan.
Genom århundradena har det lytt under både turkar, mongoler, perser och ryssar. Någonstans
mitt i Shirvan hittar man Marasali.
Azerbajdzjan, där de nämnda orterna ligger, är inget stort land. De tre kaukasiska republikerna
tillsammans – Armenien, Georgien och Azerbajdzjan – är lite mindre än halva Sverige och
Azerbajdzjan utgör knappt hälften av den ytan.
Trots detta, vimlar regionen av etniska grupper och språk, särskilt om man lägger till de ryska
delrepublikerna på Kaukasus’ nordsida – armeniska, olika iranska språk, olika turkspråk och ett
antal olika ”endemiska” kaukasiska språk, där de senare kan delas in i tre språkfamiljer (den
sydliga, den nordvästliga och den nordostliga). Vilken relation de tre språkfamiljerna egentligen
har till varandra, är omtvistat. I regionen talas också sedan länge ryska.
De olika etniska grupperna är spridda och blandade både mellan och inom länderna.
Historiskt har området både genomströmmats och annekterats, trafiken har gått från söder
till norroch från norr till söder, från öst till väst och idag också från väst till öst.
På något sätt bevarade de här många folkgrupperna ändå länge sina särarter och många
gör det ännu.
Det är alltså i den här miljön man ska försöka att artbestämma en kaukasisk matta.
Det finns mattor från regionen som är helt typiska för sin tillkomstort och där en erfaren
person kan peka ut ursprunget ganska omgående.
Vår motspänstiga gissamatta är däremot inte typisk för ett enda ställe utan har drag som pekar
åt helt olika håll. Olika personer i vår krets fäster olika stort avseende vid dessa drag och prioriterar
också olika. Vi ska försöka redogöra för hur resonemanget gått.
Varpen – den tretrådiga salt-och-pepparvarpen pekar mot Shiirvanområdet. Den är vanligt
förekommande där men där förekommer också helt brun varp.
Inslagen – dessa är två, av ull och vita. Inslag av ull är allmänt förekommande men just i
shirvanområdet blev det så småningom också vanligt med bomullsinslag.
Hur jobbar de tillsammans? Varpen är inte kraftigt deplacerad – men den är deplacerad,
vilket inte är vad man brukar se hos shirvanmmattor, däremot hos mattor från Koubaområdet.
Hos dagestanmattor är varpen ofta kraftigt deplacerad. Mattorna därifrån är ganska tjocka och
lite styva. Shirvanmattor å andra sidan, brukar vara tunna och påfallande ”släta” på undersidan:
Varpen ligger i ett plan och inslagen är spända men på ett sådant sätt att de håller varandra i
schack och man undviker att varpen skiktar sig.
Alltså: Varpen pekar åt Shirvanområdet men deplaceringen norrut.
Långsidorna – i det här fallet är langetten, shirazin, gjord med vitt ullgarn. Den är ganska
tunn men rund i snitt. Vit shirazi kring en varptråd är i stort sett regel i Shirvanområdet,
på mattor av lite senare datum är den är ibland gjord av bomullsgarn och är då mycket tunn.
Hos mattor från Kouba med omnejd är garnet i langetten ofta blått ullgarn men vitt förekommer
också och langetten är tydligt tjockare. Hade det varit bomullsgarn hade det pekat mot Shirvan.
Nu är det osäkert vartåt och förenligt med ett ursprung både både i Shirvan och i Kouba.
Om mattan hade haft sina ursprungliga avslutningar vid kortsidorna kvar, så hade de och
fransarna kunnat vara ledtrådar. Shirvanmattor har alltid vita avslutningar, den ena kortänden
har sina varpöglor kvar, i den andra är fransarna flätade eller knutna. Koubamattor har likadana
avslutningar i bägge ändar och som övergång mellan det knutna och avslutningens slätväv
brukar det finnas en rand av snärjväv, soumak, oftast av blått ullgarn, annars vitt. Dagestan-
mattorna har ofta fransarna flätade till nät eller bikakemönster.
I det här fallet är fransarna slitna och sticker som mest ett par tre centimeter utanför den knutna
mattans kant - men titar man noga, så hittar man en rest av en slätvävd avslutning i övre högra
hörnet. Det är en knappt centimeterbred remsa av tunn tuskaft, vävd med samma vita ullinslag
som i den knutna delen. Det finns ingen snärjväv eller annat mellan knutarna och slätväven.
Om man bortser från att den andra änden inte har någon avslutning alls i behåll, så är åtminstone
denna förenlig med att mattan skulle komma från Shirvan.
Mönstret då? Varken Shirvan eller Koubaområdet har ett specifikt urtypiskt mönster. Inte heller
typiska färger.
Som vi skrev tidigare förekommer diagonalställda spaljémönster med stiliserade små blommor
eller träd i mittfältet hos mattor från Dagestan. Mönstertypen är mycket vanlig på bönemattor därifrån.
Men bottenfärgen är där oftast vit eller blekt gul. Mönstret finns också på shirvan-/marasalimattor.
Även där är bottenfärgen då oftast ljust eller kraftigt gul, bärnstensfärgad eller nästan vit.
Vår matta har mörkblå botten, ”spaljén” består av tunna tvåfärgade ”snören” som är snodda kring
varandra i mötena. I de dagestanska och marasalibönemattorna möts spaljéernas ibland släta,
ibland taggiga linjer i en korsform. I vår matta står plantorna heller inte ensamma inne i spaljéns
rutor utan är inskrivna i små ankarmedaljonger med röd botten och vita konturer.
Därtill har bara varannan rad plantor, varannan istället ett geometriskt mönster av små rektanglar.
Just det här mittfältsmönstret men utan plantor, enbart rektanglar, har vi sett på en enda bild.
Den mattan kommer från Surakhani öster om Baku. Men den har en helt annan bård, som
påminner starkt om bårder från Koubaområdet, hos t ex Konaghend- och Perepedilmattor.
Vi har också hittat en gammal konaghendmatta från 1800-talets mitt med samma typiska
konaghendbård som mattan från Surakhani och ett mittfältsmönster som är snarlikt vår mattas
fast med omvända färger – röd bottenfärg och mörkblåa medaljonger. Sekundärbårderna är
nästan identiska med vår mattas - men den har blå langett. Och är över tre meter lång.
Bården hos vår matta förkommer både på mattor från Shirvan och mattor från Koubaområdet,
om än inte ofta.
Längre än så här kommer vi nog inte. Trots att tecknen spretar åt olika håll, tror vi att det är
fråga om en matta från Shirvan. Varpen, langetten och den lilla biten avslutning talar för det.
Mittfältsmönstret knöts både i Shirvan, på Absheronhalvön och i Koubaområdet, och soura-
khanimattan på bilden hade en annan bård, så mönstret fäller inget utslag. Deplaceringen
talar emot Shirvan.
Kanske är vår matta knuten någonstans i nordöstra Shirvan, där man haft kontakter både
norrut mot Kouba och österut mot Absheronhalvön. Det får vara vår hypotes tills vidare.
*
- Alla tre förslagsställare hade rätt på sitt sätt – vit langett är ett Shirvantecken, små mattor med
diagonala spaljémönster med plantor är vanliga i både Marasalitrakten och i Dagestan.
Och just det mittfältsmönstret förekommer bevisligen i Bakuområdet, åtminstone i Surakhani.
- Så vi tycker att ni vinner alla tre den här gången. Svårt var det också! Hurra för er!!