I ett försök att sent omsider ”göra färdigt” det som påbörjats, kommer här något
med anknytning till vårens mattgåta nummer 4 – som dök upp på hemsidan den
28 mars och som i princip blev besvarad inom en vecka.
Christer Palmborg svarade rätt på fråga 1 och Tobias Gruhs på fråga 3.
Ett mycket senkommet Hurra! för dem!
Det kan ju verka pretentiöst och knasigt, att börja om med det här efter åtta månader.
Men för det mesta finns ju något ytterligare att hämta i de flesta ämnen. I det här fallet
finns dessutom sådant som kan ha anknytning till frågor som diskuteras i Torsdagsklubben
den här veckan och som kan komma att diskuteras framöver.
Det är läge att gå tillbaka till frågorna och de korrekta svaren först.
Sedan kommer en del bakgrundsfakta. Slutligen, i avsnitt II som kommer senare,
tar vi upp de svar som kom in och några tankegångar som de kan leda till, samt
lite bildexempel.
Avsnitt I.
Först en helbild av mattan – för att se detaljbilder, gå hit.
Så här beskrevs den:
”Föremålet är förstås en matta. Måtten är 170 x 135 cm.
Varpen består av tre olika garner: Tvåtrådigt vitt ullgarn (Z2S), tvåtrådigt brun-vitt ullgarn (Z2S)
och styvt brunt gethårsgarn.
Inslaget består av två tunna ljusröda trådar, en lätt sträckt och en slingrande.
Varpen är lätt deplacerad och mattan har en fast struktur.
Knuten är symmetrisk.”
Vi började med att påstå att mönster och knytare inte alltid har samma ursprung.
Det fick oss att ställa följande frågor:
– Varifrån kommer mönstret och ur vilken miljö?
– Vad kallas mönstret?
– Vem har knutit?
Det enkla svaret på den första frågan är att mönstret härstammar från Kerman och
att det är ett ”stadsmönster” eller ”ateljémönster”.
Svaret på den tredje frågan är att mattan är knuten av afsharer.
Fråga nummer två kommer vi till senare.
– Hur hänger nu de här sakerna ihop?
Kerman
Kerman är en stor stad i centrala södra Iran med anor från 200-talet, ett förflutet som
seldjukisk huvudstad för tusen år sedan och en historia som nod på handelsvägarna
mellan Persien och norra Indien, så även under safavidisk tid, när mogulriket var en
del av den vitt spridda persiska kultursfären. Staden ligger i en gränszon mellan berg
och öken och är känd sedan århundraden som ett centrum för mattproduktion.
Där knöts mattor i ateljéer efter mönsterförlagor tecknade av särskilda mönstermästare.
Karakteristiskt för kermanmattorna är finstilta sirliga mönster – nischer helt fyllda av små
blommor eller blommande träd, medaljongmönster där både medaljongen och själva
mittfältet är så översållade av blommor att medaljongen knappt kan urskiljas och olika
diagonalställda spaljé- eller snirkliga kartuschmönster där fälten är fyllda av palmetter,
blommor och blad. Allting tecknat i mjukt slingrande och böljande former och gärna milda
färger. Ett ljuvt överdåd.
Folket
Staden är också huvudstad i en stor provins med samma namn. I Kermanprovinsen finns
sedan 1500-talets början flera etniska minoritetsgrupper, som inte anlände till området
samtidigt men som kom från samma håll. De har sitt ursprung i iranska Azerbajdzjan
längst uppe i nordväst och talar ett språk som står nära azeri, den turkiska som talas i
nordvästra Iran från Tabriz till Tehran men också i staten Azerbajdzjan i Kaukasus.
Därifrån förpassades de ut i periferin för sin upproriskhets och sina inbördes striders skull.
De två största grupperna känner vi båda under namnet afsharer.
Afsharerna var ursprungligen boskapsnomader men sedan andra halvan av 1800-talet,
har afsharer flyttat in i byarna, ägnat en del av året åt odling och blivit bofasta. De har sedan
århundraden gift ihop sig med den persiska bybefolkningen. Så gott som alla är idag
tvåspråkiga och vissa har helt enkelt övergått till persiska.
Mattorna
Även afsharerna knöt mattor och med sig från nordväst hade de en helt annan mattradition.
De knöt med symmetrisk knut och mattorna hade mycket geometriska mönster i starka och
lysande färger. När afsharerna blev bybor, började de också ta upp en del av de persiska
mattknytarnas vanor. Till varpen, som tidigare var av ull, började man omkring 1930 att
använda bomull och man övertog några av de mönster man mötte i byn, av vilka åtminstone
en del härstammade från ateljéerna i staden Kirman.
Nu gick influenserna inte ensidigt från de persiska mattknytarna i byarna till afsharerna.
Många gånger gick påverkan åt andra hållet. Afsharmattornas livliga mönster och färger
och den fina ullen som användes kom att naturligen påverka de persiska bymattorna i
området. Enligt Cecil Edwards i The Persian Carpet hängdes epitetet ’Afshar’ följaktligen
också på mattor som uppvisade ”afshardrag” men var knutna av persiska knytare.
Trots detta kan afsharmattor knutna av afsharer för det mesta kännas igen på den symmet-
riska knuten som de persiska knytarna inte använde. Ett annat ursprungligt karaktärsdrag
hos afsharmattor är det ensamma röda inslaget, men också mattor med två inslagstrådar
förekommer.
I regionen, som med sitt geografiska läge och sitt klimat passade utmärkt för boskaps-
nomader, fanns dessutom också många andra nomadgrupper förutom afsharer.
Afsharerna upptog ibland andra stamgrupper i sin egen klan och på det viset blandades
också andra nomadgruppers, t ex lurers, mönster in i afsharmönstren.
Så här skriver vår mattas ägare om den:
”---Mattan är typisk för en bymatta knuten av afsharer, troligen före 1930. Vad känne-
tecknar sådana? Utan inbördes prioritet: mindre och ovanligt enhetliga storlekar,
praktiskt taget alltid mera kvadratiska än rektangulära, (hur många har sett en galleri-
matta av afsharer?); ett bårdverk ofta bestående av många smala bårder, där geomet-
riska och florala mönster samsas; relativt tjockt langetterade långsidor runt en enda kabel
med ullgarn ibland av flera färger och ett mittfält oftast med geometriska och/eller florala
motiv. Färgerna som är av god kvalitet. Vidare symmetrisk knut, två rödbruna inslag,
(någon gång kan nomadmattor ha bara ett inslag) och yllevarp.
Den skarpsynte iakttagaren har sett att det finns en smal prickbård som innehåller
färggranna s.k. Afshari strips allra längst ned i kanten av mattan. Det är ovanligt med
den asymmetrin men förekommer på afsharmattor och kan därför vara ett kännetecken.
Många goda afsharmattor hade från början vävda avslutningar, som ofta har gått förlorade.
Allt detta gäller för äldre mattor. Runt 1930 insåg afsharerna att det lönade sig bättre
att sälja den allt dyrare ullen och istället knyta sina mattor över bomullsvarp.”
Vidare:
”Det finns en mängd afsharmattor knutna i olika delar av den stora provinsen. De benämns
med tillnamn efter städer, orter och i något fall mönstermotiv.
Exempel är Sirjan och Saarabad (städer), Deh Shotoran (shotor betyder kamel, dvs kamelbyn)
och Shahr e Babak (Babaks stad).”
Och:
”Den svåra frågan var, vad mattans mönster kallades. Det kallas Balvardi, som är en ort
i närheten av staden Sirjan som i sin tur ligger ett femtontal mil från Kerman. När namnet
myntades kan vi inte veta eller om det kom i bruk efter att mönstret blev särskilt uppskattat
eller om det knöts på det skickligaste sättet på just den orten. Vad vi vet är, att mönsterbe-
nämningen förekommer i mattlitteraturen.”
Det vi skrivit i anslutning till de tidigare mattgåtorna har mest handlat om att formulera
kriterier för att kunna skilja mellan saker och ting. Det gör vi ju här också.
Men vi ska även passa på att jämföra mattor som förvisso är olika varandra men som
samtidigt har en hel del gemensamt – enskilda motiv eller hela mönstret. Den här gången
ska vi titta på utseendet. På mönster och motiv och på hur olika knytare tar sig an dem.
Det kommer i Avsnitt II.