Försäljningspriserna på orientmattor går nog ändå inte bara neråt...
Den här mattan, en Arabachiensi - enligt auktionskatalogen från någonstans före 1800 -
blev Rippon & Boswell:s starkast lysande stjärna under vårauktionen i början av juni.
I katalogen skriver man bl a så här: “Among experts, this Arabachi door rug is considered
to be the most beautiful and most splendidly coloured example of its group. It was first
published by Reinhart von Oettingen in his 1910 portfolio, then by Grote-Hasenbalg in
1922 and again in Schurmann’s standard work, "Zentral - Asiatische Teppiche", in 1969.
In 1993, the ensi was exhibited at the Hamburg Volkerkundemuseum, and once again
in 2003 during the 10th ICOC held in Washington, D.C.”
De flesta mattor framlever sina liv i anonymitetens skugga men de verkligt framstående
exemplaren blir kändisar, som följs och kommenteras i litteraturen och beforskas likt
konsthistoriens stora verk.
För att vara en ensi, är den ovanlig i den turkmenska världen. Den saknar den mycket oftare
förekommande indelningen i fyra rektangulära fält och utmärks istället av det kryss, som mitt-
fältets vita blommor bildar. Ytterligare fyra exemplar av typen är publicerade och ett femte och
opublicerat finns på de Young Museum i San Francisco.
I kataolgen står också: “The elem is traversed by a wedding procession of eight camels
depicted in full, each carrying a bridal litter. A ninth camel in the lower left corner is shown
as a halved form, reflecting the fact that the procession is moving.”
Mattan är en av dem, som undersökts i Jürg Rageths monumentalverk Turkmen Carpets.
A New Perspective från 2016, där som nummer 124.
Enligt Rageths analys är varpen spunnen av get- eller fårull, inslagen i vitt och blått består
av bomullsgarn och de ljusbruna inslagen av kamelhår. Garnet i luggen är mestadels ullgarn
i nio olika färger. Bland dem finns en ljus rödviolett på ett relativt grovt garn, som är färgat
med koschenill. Den tionde färgen - en lysande ljus magenta - är silkegarn färgat med
mexikansk eller armenisk koschenill och krapp.
Resultaten av kol-14-analyserna gick isär. De flesta försöken talade för en tillkomst före 1800.
Men med ledning av bröllopskaravanen, som han menar att sannolikt är ett inlån från yomud-
stammen och inte förekommer före 1800-talet och av den blåröda färgtonen hos det koschenill-
färgade ullgarnet drar Rageth slutsatsen att mattan knöts efter 1800.
Koschenill och andra animaliska röda färgämnen, (från kermeslöss och indiska lacksköldlöss),
förekom visserligen långt tidigare hos flera turkmenstammar - i synnerhet hos salorerna,
som använde rikligt med animaliskt rött i sina textilier. Även arabachi färgade tidigare med
koschenill men på grund av det höga priset bara på mycket tunt ullgarn, endast i några få
knutar per matta och med tennbeta, som istället gav en stark scharlakansröd färg.
Här hittades inga spår av tenn. Däremot en kraftigt klarröd färg som åstadkommits med
enbart krapp, på ett sätt som laboratorieanalyserna inte kunde förklara.
Ytterligare ett arabachiföremål såldes med framgång under samma auktion, en enastående vacker
chuval med fantastiska färger, även den omskriven tidigare.
Ur katalogen: "This world-famous Arabachi chuval featuring 4 x 4 primary guls, chemche secondary
guls and an elem of eight large trees was one of the showpieces in the collection of Lesley and
Robert Pinner. It fetched a record sum in our 2004 “Pinner Collection” special auction, where it
was purchased by the recently deceased collector Hans Konig."
Spekulanterna måste hur som helst ha varit nöjda med de här två textilierna.
Ensin såldes för 110.000 Euro och chuvalen för 50.000. (1.280.000 resp. 582.000 SEK).
Slutligen en vacker matta av det mera anonyma slaget - en bönematta troligtvis knuten i området
kring Karapinar i centrala Anatolien någon gång vid 1800-talets mitt. Den såldes av Austria Auction
Company en vecka efter dyrgriparna från Rippon & Boswell.
Men titta på de två figurerna högst uppe i hörnen av mittfältet, tecknade med rödbruna konturer
mot ljus bakgrund ovanför bönenischen. Vad är det för något? De påminner inte så lite om s k
eagle-göler på vissa större mattor knutna hos turkmenstammar, som i mattsammanhang kollektivt
kallats just the Eagle-gül Group.
Tillfälligheter eller annat? Det kan man fundera över...
Soliga hälsningar!
Med detta önskar vi er en trevlig sommar.