I anslutning till Måndagsklubben den 4 december kommer här ett nytt avsnitt av
Mattor & Musik, som presenterar turkmenerna och deras musiktradition i text och
med ett antal musikexempel.
Turkar, turkmener och turkfolk
'Turkfolk' är i grunden en språkvetenskaplig term och syftar på befolkningar som talar något
av de ingående språken i den turkiska språkfamiljen.
De här idag drygt tjugo språken talas av omkring 200 miljoner människor i ett mycket stort
område, som sträcker sig från Balkan till norra och nordöstra Sibirien.
Språkfamiljen brukar i sin tur delas in i sex undergrupper.
En av undergrupperna är den sydvästra gruppen, oghuz-språken. Dit hör turkiskan i Turkiet,
azeriskan i Azerbajdzjan och nordvästra Iran, khorasanturkiskan i nordöstra Iran och även
turkmenskan, som förstås talas i Turkmenistan. Hit hör också afsharernas och qashqaiernas
språk. Alla de här språken står mycket nära varandra och är i huvudsak ömsesidigt förståeliga.
En annan undergrupp är den sydöstra eller uiguriska, dit förstås uiguriskan men också
uzbekiskan hör, tillsammans med några mindre språk i fd Östturkestan.
Ett antal språk som talas längs med Uralbergens europeiska västra sida och i västra Kaukasus
bildar en tredje undergrupp, kiptjak-språken. Dit hör, lite förvånande, även kazakiska, karakal-
pakiska i västra Uzbekistan och kirgiziska.
Det här visar det vi redan vet eller anar – att de här folken har rört på sig.
1889 hittades två resta stenar med ett slags inhuggna runor i Orkhondalen i nuvarande Mongoliet.
Inskriptionerna tolkades några få år senare och visade sig vara skrivna på fornturkiska. De höggs
in i stenen under första hälften av 700-talet och hör till de äldsta kända spåren av turkspråk.
Här benämner också författaren till texten sig själv som just turk.
I väst har man känt till liknande inskriptioner sedan 1700-talet. ”Runstenar” med text på olika
forntida turkspråk har hittats över hela det inre av Asien, från Mongoliet och Kina i öster
till Ungern och Rumänien i väster. Alla är ännu inte daterade. De flesta av de östliga texterna
har kunnat läsas. Texterna från det västliga området däremot, har man ännu inte lyckats tolka.
Forskning kring de här inskriptionerna pågår bl a vid Uppsala Universitet.
Men turkmenerna då?
Den första befolkning man känner till i området öster om Kaspiska havet, var iranska stammar
som i forntiden sökt sig dit norrifrån. En forniransk kultur utvecklades under lång tid.
Därefter följde den ena invasionen efter den andra av olika andra folk: Greker, parther, skyter,
araber, seljuqer, mongoler, timurider, uzbeker, safavider... och där var det ändå inte slut!
Och var kom då turkmenerna in i det hela?
Jo, deras närvaro i området är dokumenterad sedan 900-talet. Inte av dem själva, de har ingen
egen skriven historia från den här tiden, men de nämns av persiska och arabiska historieskrivare.
Däremot höll de under lång tid ordning på sin härstamning – som skriftlösa folk verkar vara mycket
noga med – och ett detaljerat släktträd över de turkmenska stammarna skrevs ner på 1600-talet
av Abu al-Ghazi från Khiva.
Deras gemensamma stamfader, åtminstone enligt legenden, var Oghuz Khan. Den säger att
Oghuz Khan hade sex söner, som i sin tur hade fyra söner var. Dessa 24 män grundade de 24
turkmenska stammar, vars ättlingar kom att befolka västra Centralasien ända fram till idag.
Till dessa hör alla de turkmenstammar vi känner till i mattsammanhang. Ibland var de i luven
på varandra och ibland bildade de allianser – mot yttre fiender eller för inbördes strider!
Även Seldjukerna härstammade från Oghuzstammarna. Seldjukerna förde med sig den turkiska
kulturen och språket, först till Persien och sedan till Anatolien.
Är turkmenerna turkar?
Ja, om man med ’turk’ menar ’turkisktalande’, då är de det. Om man däremot syftar på den
genetiska härstamningen, så är de det inte. I varje fall inte i någon större utsträckning.
De turkiska folkgrupper, som fanns spridda på de asiatiska stäpperna från de första århundradena
efter år noll, tycks nästan överallt ha assimilerats med den tidigare befolkningen i området,
oftast indoeuropéer. Så var det också här. Detta blandfolk blandades sedan ytterligare med alla
de andra invaderande folken. Märkligt nog, blev turkiskan kvar ganska oanfrätt i allt detta utbyte
- som det nya folkets gemensamma språk.
Några hundra år senare, efter seldjukerna och efter mongolerna, regerades området av Timur
och hans ätt. Under timuridernas tid växte en stadskultur fram i oasstäderna. En kultur som var
i hög grad både turkomongolisk och persisk. De här städerna – Merv, Khiva, Bokhara, Samarkand,
Kokand – blev noder på sidenvägen och platser där människor och varor från många håll samlades.
Utanför stadsområdena levde de turkmenska nomaderna av boskapsskötsel och en del lantbruk.
Och i spänningsfältet mellan de här två sammanhangen, nomadkulturen och stadskulturen,
tog turkmenernas mattraditioner form.
Nomadstammarna lyckades bevara en relativt hög grad av frihet, de många olika härskarna till trots.
Ryska militära styrkor hade gjort flera försök att tränga in i området ända sedan 1600-talet men det
hade inte lyckats. Slutet kom strax efter 1800-talets mitt. Hela det område som idag är Kazakstan,
Kirgizistan, Uzbekistan, Tadjikistan och Turkmenistan kom att införlivas med Tsarryssland under
namnet Ryska Turkestan. Annekteringen ledde till blodiga konflikter med alla de fem folken och
strider pågick ända till mitten av 1920-talet. Därefter vidtog kollektivisering och planekonomi.
Turkmensk musik
Den turkmenska musiken i sin äldre folkliga form (före sovjetisk/rysk påverkan) är mycket speciell
i sin ”jordnära” och schamanismpåverkade karaktär. Schamanismen uppfattar världen som fylld av
osynliga andar, förfäder och krafter som styr och påverkar naturen och livet.
Musiken och kulturen i övrigt hos de östliga turkfolken, bl a turkmener, uzbeker, kirgizer, uigurer är
upphovet till de iranska, azeriska och anatoliska m fl turkfolkens musik och kultur men har naturligtvis
delvis smält samman med och även påverkat andra lokala kulturer.
Lyssnar man på t ex turkisk eller azerisk folkmusik idag kan man höra stora likheter med turkmensk
eller uigurisk musik, inte bara vad gäller skalor och karaktär utan även vad gäller instrument.
De vanligaste instrumenten är dutar, ett stränginstrument (påminner om turkisk saz men med endast
två strängar) och gyjak, ett stråkinstrument (mycket likt kamanca som används bl a i Iran och Turkiet).
Ofta fortgår musiken i sin manande, bedjande transliknande form mycket länge, ibland i rent instrumental
form, ibland i sjungande, berättande, bardliknande form. Det är en mycket kraftfull, naturnära musik,
där man i dess utsträckthet kan ana de oändliga stäpperna och vilda bergsmassiven.
Dessutom finns naturligtvis en enklare folkvisetradition.
Om man lyssnar på musiken i de kringliggande turkisktalande länderna kan man höra likheter
både vad gäller skalor/tonarter och instrument men beroende på naturförhållandena respektive
den historiska påverkan som kan sammanfattas med den nationella identiteten finns också
stora skillnader. T ex den kirgisiska musikens påfallande ”bergskaraktär” eller den uzbekiska
musikens påverkan av hovmusiken, ett arv från Timuriderna.
Här följer några musikexempel:
Turkmensk dutar och gyjak:
https://www.youtube.com/watch?v=nzM-MopqkvQ
Den här handlar om turkmenska mattväverskor!:
https://www.youtube.com/watch?v=TeOdVb9Ercw
Gyjak, två dutarer och sång...och massa mattor!:
https://www.youtube.com/watch?v=-6mXODSWfno
Turkmensk trio - Läle (tulpan på persiska) Bezagnarova, sång, tre dutarer:
https://www.youtube.com/watch?v=HbsGf3tsKoc
Den här är helt underbar! Missa inte den!:
Ett gammalt par lever ensamma ute i det öde landskapet med sina djur, deras dag börjar,
en redan gråhårig medelålders son kommer på besök med sin motorcykel...
https://www.youtube.com/watch?v=r2mAwytxzB8
Turkmensk folksång "Enna", sång, dutar, trumma. Kolla fina mössorna!
https://www.youtube.com/watch?v=WwG_cl1jl5s&list=PL648D4AD5E54FE00B&index=4
Turkmensk balladsång, bilder från trukmenskt vardagsliv.
https://www.youtube.com/watch?v=3VoOQGPodMw&list=PL648D4AD5E54FE00B&index=5
Mycket vacker kirgiziska sång - sopran, stränginstrument:
https://www.youtube.com/watch?v=JsZbiOkItHI
Följ med hem till kirgiziske musikern Eshmambet Modokunov - hem till yurtan - kanske är detta
krigizisk blues? Vackert tresträngat instrument. Han berättar lite också, det är tyvärr inte översatt
men man får höra språket.
https://www.youtube.com/watch?app=desktop&v=KvidoAAPjvo
Tengir-Too: Ensemble som tagit sitt namn efter bergen, de himmelska bergen...
En av musikerna berättar om den kirgiziska identiteten, om musikens betydelse, om hur konsten
förmår det annat inte förmår. Stränginstrument, stråkinstrument, sång, mungiga. Och flöjt.
Bilder av det fantastiskt vackra landskapet.
https://www.youtube.com/watch?app=desktop&v=o6meNgZ0PCY
Poetisk och melankolisk improvisation av en mästare på dutar...
https://m.youtube.com/watch?v=kKSgRfK0Ms8&pp=QAFIAQ%3D%3D
Drömmande och meditativ turkmensk musik, dutar och kanun, (ett slags cittra som spelas
med fingerplektrum). Melodin vandrar mellan instrumenten...
https://www.youtube.com/watch?v=Kx91ymwbm_g
